”Asfaltera hela den här jävla stan, ingen tycker ändå om Stockholm!”

Ja, detta var orden jag möttes av när jag klev ut på Sergels torg i tisdags. Nog för att jag många gånger har hört knasiga saker där men detta var nog det roligaste av dem. Det var alltså en man som, på väldigt tydlig göteborgska, stod och svor vid trappan upp mot Kulturhuset.

Han ville asfaltera Stockholm. Eller, jag vet inte om det var han som ville göra det. Han ville i alla fall att någon skulle asfaltera Stockholm. ”Är det för mycket begärt?!” lade han till vid flera tillfällen också.

Jag tyckte att det såg lite märkligt ut. Mannen som stod där mitt på ljusa dan och gapade om att asfaltera Stockholm såg proper ut. Inte alls som man kunde vänta sig från hans agerande. Det var lite konstigt och därför var det nog många som blev nyfikna. Vad var han för en? Och varför ville han asfaltera Stockholm?

Svaret kom sedan och det tack vare en kvinna som stod jämte mig. Hon gick fram till honom och frågade med lugn röst vad han menade. Varför ville han asfaltera hela Stockholm? ”Det känns väl lite onödigt” lade hon till. Hon hade tydligen bott här hela livet och aldrig hört någon som ville asfaltera hela Stockholm. Mannen svarade i något lugnare ton att han var väldigt, väldigt trött på staden. Han beskrev sedan vad problemet var.

Han ville asfaltera Stockholm för att staden hade så dyra priser på lägenheter. Han hade bott i Göteborg under många år och det var inte i närheten av lika kostsamt, berättade han för kvinnan. Han pratade om att man lika gärna kunde asfaltera hela Stockholm så att inte bara rika människor skulle få bo där. Han sa att han kunde köpa för 5 miljoner och att det inte räckte åt någonting. 

Kvinnan, som visat medlidande med mannen, hajade till. ”Vadå? 5 miljoner måste väl räcka till hur mycket som helst? Vad är det för snack?”. Hon var klart hårdare i tonen nu. Ville han asfaltera hela Stockholm mot den bakgrunden och så kunde han köpa bostad för flera miljoner.

• ”Nej, det räcker inte till det jag vill ha.”
• ”Nähä? Och vad vill du ha då?”
• ”En våning.. På Östermalm”

Hon suckade djupt och lämnade mannen som ville asfaltera Stockholm själv längst ner vid trappans fot.