Jag träffade 5 olika gatupratare i lördags när jag gick på Drottninggatan i Stockholm. Ja, vissa av er kanske tycker att jag får skylla mig själv. Jag köper det argumentet helt och hållet. Jag menar, om man vill undvika gatupratare så är det knappast en bra idé att gå just där. Ni kanske undrar vad jag menar med uttrycket. Det finns trots allt redan något som heter gatupratare men det är inte riktigt samma sak som jag syftar till. Inte alls, faktiskt.

Så, en gatupratare för mig är någon som kommer fram och börjar babbla. Det kan handla om precis vad som helst och det enda som förenar dem är att de söker kontakt med människor. Det ska sägas att jag inte lägger in missbrukare och hemlösa i uttrycket gatupratare. De har en god anledning att ta kontakt med folk. Gatupratarna, som jag ser dem, har inte någon bra anledning alls. Vi hoppar in i historien från i lördags så kanske det klarnar!

Jag har precis begett mig från Kungsgatan och in på Drottninggatan i norrgående riktning. Precis när jag kommer förbi den lilla Pressbyrån kommer en kvinna fram – en gatupratare. ”Ursäkta mig. Men vet du kanske vad klockan är” undrar hon och jag tar upp min telefon för att se efter. Här kommer min irritation. Jag ser på personen i fråga, på gatuprataren, att hon inte är en person som saknar mobiltelefon. Därför visar jag tydligt och säger till och med ”Då ska jag bara ta upp min mobil och se efter här” och visar henne uret. Gatuprataren tackar så mycket och förklarar att hon tappat mobilen och därför inte har tiden. Där fick jag verkligen äta upp min kaxighet, och det med hull och hår.

Vi spolar framåt ungefär 2,5 minut efter fadäsen. Här kände jag verkligen på mig att det skulle ske något. Någon gatupratare skulle komma fram, det bara låg i luften. Jag hade precis passerat glasstället som min morbror brukar gå till på höger sida när jag hörde en röst från vänster. ”Det är kanonbra glass där inne, det vill jag bara säga” säger en mansröst. Jag bryr mig inte om gatuprataren eller glasstipset utan går vidare. Jag hör att personen skyndar efter och ropar på mig. Gatuprataren söker mig och jag går vidare ännu snabbare. När han tillslut hinner ifatt så inser jag att det bara är min morbror som vill hälsa.

Kanske borde jag förstått att det var någon jag kände när gatuprataren i fråga kunde mitt namn. Jag skyller på att jag var på aw dagen innan!